Som 20årig gifte jag mig med en framstående bildkonstnär. 
Han studerade på Valands Konsthögskola i Göteborg och jag läste vid universitetet.

Vi for till Mexico dit han hade ett stipendium. Under ca ett år reste vi omkring och bodde i 
olika städer. Denna resa har, förstår jag nu, påverkat mig på ett avgörande sätt.

Inspirerad av den mexikanska folkmusiken började jag sjunga. Sjunga med hela kroppen 
som man gör där. (Senare ledde detta till att jag utbildade mig till operasångerska.)

Men resan gjorde också att jag återknöt till min barndoms ständiga tecknande och målande.
Nu ser jag hur starkt Mexicos bildkonst påverkade mig.

Långt senare resulterade det i två utställningar på initiativ av två gallerister.
Den första utställningen var i Huddinge år 1983.
Den andra i New York 1994, se recension under Utställning i New York

Recensionerna är mycket uppmuntrande, men mina andra verksamheter har länge tagit all tid och 
kraft i anspråk. Jag hoppas emellertid att snart kunna göra min tredje utställning här i Villa Spelrum.

Utbildning?

Min utbildning som bildkonstnär består helt enkelt i att jag under ett antal år hade förmånen 
att leva och umgås med högt kvalificerade konstnärer både i Sverige och utomlands.

Förnöjt sekunderade hon oss med att påpassligt 
fylla på vårt förråd av ritpapper. Ritpappret 
bestod av sparade uppklippta papperspåsar 
från specerihandlarn.

Men viktigast av allt är att hon ständigt, var vi än var och vad vi än gjorde, kunde utbrista till exempel: 
”Nej men titta, ser ni trädet?” eller” Vilken vacker blomma där i skymningen!”

Jag minns dessa och liknande hänförda utrop 
över tillvarons estetiska kvaliteter som ett 
ibland nästan tröttande mantra under 
uppväxten. 

Men det stimulerade iakttagelseförmågan. 
Se! Se! Se!
Titta! Titta! Titta!

Och jag ser och ser och ser.

Tusentals konstverk såg jag på många av världens stora museer, oftast i sällskap med utövande vägledare. 
I Mexico, Egypten, i Kina och Irak, på Bali och i Sverige har jag haft förmånen att besöka framstående
konstnärers ateljéer. I Mexico gjorde speciellt Frida Kahlos hus och verk ett djupt intryck.

Och jag har lyssnat till hur alla dessa professionella konstnärer resonerat om konst dagar och nätter igenom.

Men mina egna motiv och bilder är enkla, nära upplevelser av t.ex. barndomens gård, födelse, kris och 
en livshotande stroke. Det känns fantastiskt att jag erbjöds ställa ut dessa opretentiösa bilder i New York 
och att de upplevdes så positivt där bland raffinerade konstinstallationer och andra sofistikerade konstverk.

I de bilder jag nu vill försöka skapa kommer mera existentiellt övergripande teman och etiska frågeställningar av global natur att vara utmaningen.